Nu är jag tillbaka på Cypern efter en två veckors visit i det skitvarma Turklandet. Turklandet var skoj, att träffa Forssk var nästintill magiskt. Jag lärde mig mycket under denna tid, saker som att man kanske inte hivar sig upp i draperiet och upp på högtalaren mitt i Thank you for the music endast för att sjunga en solomening och sedan klättra ner igen. Att man inte bråkar med drogliberala pojkar om huruvida det är vettigare att vara nykter, för då blir dom lite förnärmade. Att man kan göra pop-up utan en underlig sorti, samt att Björn Öyvind och jag älskar varandra. Alltså kom jag efter all denna lärdom tillbaka till Cypern som en lite visare och äldre version av Lina. Men fortfarande precis lika gullig.
Dock hjälpte det inte att jag var gammal och vis när jag skulle över från turksidan till greksidan på Cypern, där blev turkarna lite vrånga. Men som sagt, jag besitter ju min gullighet som alltid kommer så väl till pass sådana här tillfällen. Så efter många om och men skred jag tjusigt över gränsen med Jönet i sällskap.
Efter ett kanske lite för kärleksfullt välkomnande av Cyperngänget fick jag ögoninflammation. Vaknade upp och såg ut som ringaren från Notre Dame, höll på allvar på att svimma av min spegelbild, sprang ut på gatan klockan sju på morgonen och tog en taxi till sjukhuset. Sprang fram till receptionen, pekade på mitt ansikte och vrålade "Eyes infection!!!" till en stackars cypriot som både såg nervös och lite äcklad ut. Han visade mig sedan vidare till en sjuksköterska som tittade på mig en stund och sedan bröt ihop i asgarv. Jo man tackar. Fick lite lust att slå henne mitt i hennes glada nylle, men kände mig samtidigt lättad över hennes lättsamma reaktion eftersom jag är lite hypokondrisk och mer var beredd på att hon skulle ge mig ett fruktansvärt besked. Typ nu ska du bli blind.
Så efter en veckas stillliggande insåg jag nu det som för er förmodligen redan är självklart, Lina kan inte ligga still. Därför gick jag in till chefen och bönade och bad om att han skulle sätta mig i arbete medan jag är här. Lovade honom entusiastiskt att jag kan då göra allt, finns inget jag inte kan. Då kan du bli frukostvärdinna bestämde han, och visst jublar jag!! DET KAN JAG!! Har spring i benen.
Saknar familjen och Dumle. (Fast Dumle är ju min familj.) Men vi ses snart!! <3
Pusskt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar